Örebros historia
Staden Örebro bildades under 1200-talet men långt tidigare fanns det bosättningar i området. Vid området som idag utgör Örebro fanns tidigare en gammal landsväg som gick igenom landet, mellan norra och södra Svealand.
Staden Örebro bildades under 1200-talet men långt tidigare fanns det bosättningar i området. Vid området som idag utgör Örebro fanns tidigare en gammal landsväg som gick igenom landet, mellan norra och södra Svealand. Där Örebro ligger var Svartån som grundast och det gick att vada över ån, vilket gjorde det till en strategisk plats. Tidigt bildades en handelsplats invid ån och en hamn i åns utlopp i Hjälmaren.
Runt handelsplatsen började boplatser och byar poppa upp mellan 500-talet och 1000-talet. Flera av namnen på de gamla byarna har gett namn till stadsdelar som fortfarande finns kvar i dagens Örebro. Varberga, Vivalla, Almby och Nasta är bara ett fåtal exempel.
Under 1100- och 1200-talen började staden ta form. Fortsatt möttes viktiga vägar och transportleder i Örebro, den gamla landsvägen, en pilgrimsväg till Trondheim som på den tiden hette Nidaros och en gammal väg mellan Dalarna och Östergötland gick alla genom Örebro. Den kanske viktigaste vägen var dock ”Eriksgatan”, en väg som sträckte sig från Uppland ner till södra Svealand genom Örebro.
En sådan plats och knutpunkt, med mycket viktig genomfart, blev viktig att kontrollera som makthavare. Kungamakten lät därför bygga en fästning i staden under mitten av 1200-talet, på den plats där Örebro slott idag ligger. I samma tider tros staden ha fått sina stadsprivilegier, även om staden mer eller mindre bara var ett par kvarter runt det som idag är Stortorget i staden. Senare byggdes en bro över det gamla vadstället i Svartån. Bron vilade på gamla horder av rullgrus, så kallade örar – bron kallades således för örebron och på den vägen fick staden sitt namn.
Staden, som började ta form, var under medeltiden inblandat i en mängd strider. Fästningen från 1200-talet byggdes under 1300-talet om till en borg som trots det blev belägrad vid ett flertal tillfällen.
I Örebro grundades en av Sveriges första skolor, Örebro Skola. Det var vid karmelitklostret i staden som skolan bildades under 1300-talet.
Under 1400-talet styrdes Sverige av Erik av Pommern från Danmark. Sverige sågs då som ett av Danmarks lydriken och de svenska landskapen styrdes av fogdar som var så kallade överlöpare, det vill säga svenskar som krigade för danskarna. Detta var givetvis inget alla svenskar tyckte om. Inte minst Engelbrekt Engelbrektsson som år 1434 gjorde en berömd erövring av borgen i Örebro. Erövringen ledde till befrielse från danskarna och senare tilldelades den gamla borgen till Engelbrekt.
Under 1500-talet fortsatte Örebro att växa och en liten köpstad bildades vid bron. Staden ingick under den här tiden i Hertig Karls, senare Karl IX, hertigdöme. Hertig Karl tilldelade staden ensamrätt på handel med järn i regionen och järnet från Bergslagen försedde staden med näring. Stadens befolkning steg i takt med det, dock till den ringa siffran av 600 personer.
Vid den här tiden hölls flera riksdagar i Örebro och Hertig Karl, som nu hade blivit rikets konung valde att bygga om stadens borg till ett modernt och tjusigt renässansslott. Samtidigt blev Örebro huvudort i landskapet Närke vilket gav staden betydelse för hela Sverige. Många viktiga möten och diskussioner genomfördes i staden och ett av de mest betydelsefulla skedde i februari år 1529 då man fattade flera beslut i reformatorisk riktning.
Örebro behöll sedan sin roll som en viktig stad i riket och under 1800-talet hölls ett par riksdagar i staden. 1810 valdes Jean Baptiste Bernadotte till tronföljare i landet i en riksdag i Örebro. Två år senare, 1812, var det ånyo riksdag i staden. Den här gången antog man en ny tryckfrihetsförordning.
Samma år skrev staden in sig i historieböckerna igen. 18 juli år 1812 slöts freden i Örebro mellan Ryssland och England. Något som anses utgöra en betydande del i Napoleons omstörtande.